Vår katt Doris är nu nitton år. Hon har upplevt tre hundar före Herr Nilsson
men Herr Nilsson har ingen erfarenhet av katter.
Han blir så otroligt lycklig när han ser Doris. Hoppar och snurrar i luften.
Bjäbbar högljutt och blir närgången.
Doris fräser och slår med tassen mot honom.
Varje gång hon gör det ser han lika förvånad ut.
Det är inte riktigt samma språk där.
Så nu kör vi katträning. Det gäller att få ner Herr Nilsson i varv och lugna Doris.
Doris älskar sin husse så husse smeker och pratar med dem bägge två.
Det går jättebra när vi är med och de får hälsa på varandra men så fort Doris ledsnar på träningen, hoppar ner och går iväg rusar Herr Nilsson efter och börjar jaga henne.
Det går mycket bättre nu än vad det gjorde i början. Allt tar sin tid så är det.
Vi har levt utan hund i drygt ett år nu innan Herr Nilsson flyttade in.
Doris var ensam herre på täppan under den tiden med allt vad det innebar t ex att ligga på husses bröst och spinna varje kväll innan läggdags, att sitta med på frukostbordet och få godbitar serverade.
Våra tidigare grannar hade en hund som hette Buster, han var lika stor som han var snäll. De hade också en katt.
Buster och katten låg alltid och sov tillsammans i Busters korg. Utom när de fick gäster för då jagade Buster iväg katten som fick komma tillbaka när gästerna gått.
Herr Nilsson och Doris kommer nog inte att ligga och sova i samma korg men vi fortsätter med katträningen!